Hall har en lång och spännande historia som till stor del ännu väntar på att bli skriven. Om du är intresserad av Halls historia så är en kontakt med Halls hembygdsförening en god idé. På 1600-talet gjordes en inventering av ödegårdar i socknen och mer om den finner du här. Första gången man stöter på uppgifter från Hall i gotländska tidningar är i Wisby Weckoblad år 1833. I nummer 27 står det att läsa att lotsfördelningschefen N. Kinberg måndagen den 8 juli 1833 klockan 11.00 på förmiddagen avsåg att göra en inspektion hemma hos mästerlotsen Hallberg "på Halls fiskeläge".

Minnen från forntiden

Människor har bott i Hall ända sedan stenåldern. Boplatser från denna tid har påträffats vid Norrbys.
   En skeppssättning från bronsåldern är känd vid Medebys.
   Från järnåldern finns flera fornborgar, varav en alltjämt kallas "Hednakyrkogården" SO om kyrkan och en annan ligger på Norsklint NO om Nors gård.

I Gotlands Läns nyaste Tidning nr 3 år 1863 kan man läsa att "delar af ett konstfullt Bälte af brons, bestående af 6-dubbla kedjor samt glaspärlor, af arbetskarlarna P. M. Segerberg, C. Hultman, I. Nordin och C. D. Pettersson wid Westöös i Hall" hade påträffats.

Så här såg Westöös gård ut vid samma tid, på ett handkolorerat foto från sommaren 1865 då reparationsarbeten på mangårdsbyggnaden på bilden pågick och det nya staketet precis blivit uppsatt. År 1889 brann mangårdsbyggnaden liksom ena flygeln ned sedan elden kommit lös vid ett brödbak i ena flygeln. Fotot togs av J. Pedersen i Visby på uppdrag av ägarna Alexander och Patrick Graham. Originalfotot tillhör Arthur Graham.

Halls kommun

Hall var egen kommun fram till kommunsammanslagningen 1952 då den uppgick i Lärbro kommun. En särskild nykterhetsnämnd fanns inom kommunen.

Statliga inrättningar

Post

En postexpedition fanns i Karl Hejdenbergs hus bredvid kyrkan.

Tele

Hall/Gotlands Hall blev i telesammanhang en ändstation under Lärbro. Omkring 1920 fick fyren vid Hallshuk socknens första telefon. Den var ansluten till Lärbro växelstation. Först i början av 1930-talet uppkom behovet av en telefonväxel i Hall. Denna tillkom 1935 och inrättades i Dykartorpet strax norr om kyrkan. Eftersom socknen alltjämt saknade el och man ej lyckats få tag på någon stationsföreståndare valde man att installera en halvautomatisk station. Högst tio abonnenter kunde anslutas till denna. Växeln blev fullbelagd redan från början och var ganska felkänslig. Det kalla och fuktiga torpet var en olämplig plats för växeln. 1938 byttes den därför ut mot en manuell växel som placerades i Gannarve (Hall 1:22) och nu anställdes också en växelföreståndare. Från början hade denna växel 14 abonnenter för att vid automatiseringen 1957 (växeln var ansluten till Lärbro manuella station) vara uppe i 33.
   Fakta om Halls telehistoria finnes att läsa i den utsökta boken "Gotlands telekommunikationer 1810–1997" av Bertil Casserstedt.

Skola

Skolan i Hall drevs från 1847 och fram till 1954 och omfattade under all åren årskurserna 1-6.

Lärare i folkskolan i Hall var;
Olof Niclas Ahlander 1847-1854
Jacob Petter Pettersson 1854-1889
Niklas Anjou A Wedin 1889-1896
Betty Johansson/Lars Johan Nilsson/Michael Lindström 1897
Nils Hallén 1898-1925
Gustav Engdahl 1926-1927
Gunnar Waldemar Croon 1928-1948
Elsa Andersson 1934-1935
Alfhild Lovisa Croon 1936-1947
Mary Eriksson 1948
Agda Lyth/Britt-Inger Lax 1949-
Hillevi Blomqvist 1949-
Siv Olsson 1949 och 1951

Uppgifterna är hämtade från "Lära och lyda med katekes och rotting" av Inga-Lisa Hedin

Försvar

I Hall har det funnits minst ett båtsmanstorp där båtsmannen, den tidens reservist inom flottan, hade sin bostad.

Jordbruk

Åkerjorden i Hall består mestadels av mager grusjord på häll eller grund lerbotten. Enligt Hushållningssällskapets statistik odlades år 1805 främst råg och korn i Hall på en total åkerareal om 79 ha. År 1937 hade även vete tillkommit så att odlingen av vete, råg och korn var i det närmaste jämn sinsemellan. Åkerarealen hade nu ökat till hela 401 ha. Samtidigt hade antalet hästar i socknen ökat från 40 till 69, korna från 40 till 79 och fåren marginellt från 120 till 127.

Historiskt har jordbruket varit fördelat på ett 40-tal olika bruksenheter.

Hall socken omfattades inte av laga skiftet på 1800-talet. Detta innebar att socknen ännu på 1940-talet var helt sönderstyckad av små åkerlappar här och där. Jorden var dålig nog som den var och ett skifte absolut nödvändigt om det skulle finnas någon framtid för socknens bönder. Hur den splittrade jorden försvårade ett effektivt jordbruk kan vi få en känsla av i en skildring från 1850-talets Gotland (inte specifikt Hall) återgiven i Gotlands Läns Hushållningssällskap 1791-1941: "av alla här på landet verkställda lantmäteriförrättningar, vilka kallas storskiften, kunna få som sådana bestå, alla de övriga äro endast att betrakta som hemmansklyvningar, de där ock i de allra flesta fall till landets obåtnad blivit med en så noggrann klyvningsprincip verkställda, att där å ett hemman, vore det ej större än 1/8 mtl, funnits flera åboar, var och en åbo fått sin lilla lott i var och en av hemmanets många och spridda ägor, varigenom åter hänt att så små lotter utlagts åt vissa jordägare, att de knappast å sina ägolotter hava rum att vända med hästar och vagn och långt mindre kunna på ett ändamålsenligt sätt sköta sina små jordlotter, vilka, i de flesta fall omgärdade med ständgel, endast utgöra tillhåll för snösamlingar och bottensyra samt endast undantagsvis lämna hjälplig skörd." Att Hall som förblivit oskiftat ända fram till mitten av 1900-talet var i skriande behov av ett skifte vid denna tid torde inte vara svårt att förstå. Skiftet genomfördes i Hall på frivillig väg med Lantbruksnämnden vid trådarna 1949–1952. Processen fick stor uppmärksamhet i hela landet. Mer om laga skiftets genomförande i Hall på 1950-talet kan du läsa i denna artikel från Gotlänningen den 8 augusti 1972.

Kvarnar

I Hall har det funnits tre vattenkvarnar och en väderkvarn. Vattenkvarnarna belägna vid Medebys och Hägvards byggdes båda före 1600-talets mitt, medan den vid Gannarve troligen tillkom under 1600-talets andra hälft. Samtliga dessa fanns kvar i början av 1800-talet, men bara den vid Hägvards överlevde fram till 1800-talets slut.
   Väderkvarnen vid Westöö byggdes 1680 men är nu riven. En ny väderkvarn uppfördes år 1846 och denna står i inredd och renoverad form alltjämt kvar.

Fiske

Fiskeläget i Hallshuk har använts sedan början av 1600-talet. I början av 1900-talet var fisket i Hallshuk omfattande, ja det var en av de platser som hade bäst fiske på hela ön och detta trots att det då inte fanns någon hamn alls. Få en ögonblicksbild av villkoren för fisket år 1924 här.
   Förutom fiskeläget vid Hallshuk så finns ytterligare tre gamla fiskelägen i socknen, ett vid Harudden, ett vid Nors och ett vid Westöös av vilka det senare numera sedan länge är borta. Här skedde emellertid också en gång en ganska stor in- och utförsel av varor till och från Westöö gård.

Kalkframställning

Läs mer om kalkframställningen i Hall på denna särskilda sida.

Handel och tjänstesektor

I mitten av 1800-talet fanns i Hall såväl en skomakare som en skräddare.

I Halls kyrkby fanns i början av 1900-talet minst tre olika affärer. En av dessa drevs av Halls konsumtionsförening u.p.a. – för övrigt en av de allra minsta konsumtionsföreningarna i hela Sverige. Föreningen registrerades den 21 maj 1920 och inledde sin verksamhet den 11 augusti samma år. Medlemsantalet var drygt 30. Från Hall levererades vid denna tid ägg och även smör till andra konsumtionsföreningar i landet.
   Först höll konsumtionsföreningen till i Matilda Westbergs f.d. handelsbod snett emot kyrkan för att sedan flytta snett över vägen till en utbyggnad hos Karl Hejdenberg. Konsumtionsföreningen i Hall likviderades den 26 maj 1936 sedan medlemsantalet sjunkit till blott 18 personer. Föreningen sålde förutom matvaror även så vitt skilda saker som cykeldäck, julgransglitter, sytråd, överdragsbyxor, batterier och bensin.
   Efter konsumtionsföreningens upphörande fortsatte Hejdenberg affärsrörelsen i egen regi fram emot 1950-talet. Dyplins affär levde ännu längre och övertogs av Stuxberg som drev den till 1960-talets början. Konsum besökte också Hall med sin butiksbuss fram till 1963.
   Uppgifterna om handeln i Hall är hämtade från ypperliga "...medlemmarna och allmänheten till nytta..." av Anders R Johansson, Haimdagars förlag 2000.

Energiförsörjning

Hall blev den sista socknen på ön som elektrifierades och detta skedde först 1953, 35 år efter att de första planerna på landsbygdens elektrifiering först hade luftats.

Det första stora vindkraftverket i Hall uppfördes vid Hägvards gård i slutet av 1990-talet.

Skogsbruk

Skogsmarken i Hall omfattar nära 2 000 ha.

Sågverk

De skotska bröderna Alexander och Patrick Graham som 1855 etablerade sig i Gullauser (senare Grahamston) i Hangvar köpte några år senare Westöö gård i Hall. De anlade ett ångdrivet cirkelsågverk på gården, intill Kvarnbacken i öster. Sågen var sedan igång i sju år under såväl sommar som vinter och verksamheten ledde till att en stor del av Halls skogar höggs ned.

Vid Westöös drev Graham Brothers under 1860-talet en intensiv skogsavverkning med tillhörande sågverksrörelse. Bilden visar brädgården och ladugården vid Westöö sommaren 1865. Idag är det föga som minner om den stora verksamheten på Westöös ägor. Fotot togs av J. Pedersen i Visby på uppdrag av ägarna Alexander och Patrick Graham. Originalfotot tillhör Arthur Graham. På nedanstående bild har fotografen stått på samma ställe sommaren 2004. Mycket är sig likt och mycket annat inte. Det stora boningshuset är borta och där brädgården var belägen är nu en fridfull äng med hästar på.

I modernare tid har en såg belägen strax norr om Hägvards använts. Denna står alltjämt kvar om än i förfallet skick.

Facklig verksamhet

I månadsskiftet juni-juli 1934 bildades Halls arbetarekommun på initiativ av socialdemokratiska partier. Ordförande blev Josef Stenbom och totalt var man ett femtontal medlemmar fruarna inräknade. Arbetarekommunen organiserade några stenarbetare, några fiskare och några bönder. Efter ett år av avtagande engagemang upplöstes arbetarekommunen 1935. Allt detta står att läsa i Anders R Johanssons ypperliga "Arbetarrörelse på en ö. Band II" Haimdagars förlag 2005.